Felaktigt dömda upplever dubbla straff genom förakt från allmänheten och Kriminalvårdens erkännandetvång

För en person som anser sig vara oskyldigt dömd i ett sexualbrottsmål kan situationen närmast beskrivas som ett dubbelt straff. Dels lever man med den redan svåra stämpeln från allmänheten, där förakt och bespottning riktas mot alla dömda sexualbrottslingar, oavsett om man hävdar sin oskuld. Dels tvingas man hantera en kriminalvårdsapparat som, enligt flera vittnesmål, kräver erkännande och full skuldbeläggning för att få delta i behandlingsprogram eller beviljas permission. För många intagna blir detta en omöjlig ekvation – hur erkänner man ett brott man hävdar aldrig ägt rum?

Samtidigt framkommer i flera vittnesmål att Kriminalvården brister i sina utredningar och i sin individuella riskbedömning, vilket får negativa följder åt båda hållen. Personer som hävdar att de är felaktigt dömda får ogrundade hinder för permission, medan individer med hög återfallsrisk ibland släpps utan tillräcklig uppföljning. De intagna menar att det saknas konsekventa rutiner och att många beslut känns slumpmässiga snarare än baserade på fakta.

Ytterligare en dimension framträder i vittnesmål om våld och självmordsförsök inne på olika anstalter. En intagen berättar hur han såg blod rinna över golvet efter en dramatisk händelse. Trots att sådana situationer lätt skapar trauma – inte minst för en människa som senare ska återgå till samhället – erbjuds i praktiken ingen krishantering eller samtalsterapi. Detta förstärker känslan av uppgivenhet och motverkar Kriminalvårdens ålagda uppdrag att rehabilitera de dömda.

Häxbränning där alla deltar inklusive domstolen

En 20-årig man har fått sitt liv förstört och riskerar att få livslånga problem på grund av en rättsprocess som dömts enbart på lösa anklagelser. En förkrossad mamma kämpar nu för att belysa hur hennes sons öde – liksom andra uppmärksammade fall – visar på ett system där "tomma" påståenden ersätter bevis och rättssäkerhet. Är detta början på en modern variant av historiska häxjakter?

Mammans berättelse

En mamma, vars 20-årige son nyligen dömts till tre års fängelse, uttrycker sin djupa frustration:
"Min son, som levde för familjen, fotbollen och jobbet, har fått sitt liv raserat på grund av en påstådd lögn."
Hon menar att den rådande rättspraxisen, där den anklagades version inte ges samma tyngd som målsägandens ofta ogrundade berättelser, skapar ett system där oskyldiga ofrivilligt offras. Hon uppmanar andra föräldrar att våga träda fram och belysa de återkommande mönstren av grundlösa anklagelser.

Samtyckeslagen och en oroande trend: Felaktiga domar mot unga män

Efter en kväll på krogen kan en romantisk stund snabbt förvandlas till en mardröm. På sociala medier, särskilt TikTok, har hatfulla kommentarer mot rättssystemet blivit vardag – kommentarer från föräldrar som ser sina barns framtid slås sönder efter falska anklagelser. Samhällsgranskarna varnar nu för en oroande trend: att regeln "hellre fria än fälla" i praktiken inte bara misslyckas med att skydda oskyldiga, utan även bidrar till att unga män felaktigt döms. Läs vidare för en djupgående analys av hur samtyckeslagen och de senaste rättsfallen påverkar liv, säkerhet och framtidsutsikter.

Ojämlik tillämpning av "hellre fria än fälla"

Trots att principen ursprungligen skulle skydda mot oskyldiga fällande domar visar nya rättsfall att killar och män oftare drabbas. Istället för att verka som en säkerhetsventil, leder regeln i praktiken till att unga män i stor utsträckning får fällande domar vid fall med falska anklagelser. Detta skapar en situation där rättssäkerheten undergrävs och de drabbade lämnas utan möjlighet att försvara sig mot livsförstörande konsekvenser.

Livsförstörande konsekvenser för drabbade unga män

Följderna för dem som döms är förödande. Utöver långa fängelsestraff och ryktesspirdningar riskerar de oskyldigt dömda att drabbas av:

• Förlorade arbeten och framtida relationer: En fällande dom kan innebära att möjligheten att försörja sig och bygga en normal framtid snabbt försvinner.
• Ekonomiska påföljder: De orimligt höga skadestånden kan leda till livslång skuldsättning med utmätningar av kronofogde, vilket i sin tur kan försätta unga män i en ekonomisk fälla.
  Dessa ekonomiska bördor riskerar att göra det omöjligt att återhämta sig efter ett fängelsestraff.
• Social isolering och stigma: Felaktiga domar innebär att rykten och hets mot den dömde sprids snabbare än sanningen kan komma fram – vilket blir en belastning som ofta följer livet ut.
• Hela familjen drabbas: De felaktiga domarna riskerar både liv och hälsa, då vi har fått vittnesmål om hur föräldrar till dömda drabbats av både sjukdom och förtida död.
  
  

En växande oro på sociala medier

På TikTok ökar hatet mot ett rättssystem som upplevs misslyckat med att leva upp till principen "hellre fria än fälla". Föräldrar uttrycker med stark frustration hur en enda kväll på krogen kan leda till att deras barn förlorar allt.
Debatten om rättssäkerhet och lagens tillämpning är intensifierad, och allt fler pekar på att det är just unga män som betalar ett oproportionerligt högt pris.

Statens ansvar och behovet av lagreformer

Flera före detta och verksamma inom rättsväsendet, inklusive advokaten Thomas Bodström som till yttermera visso dessutom är f.d justitieminister, varnar för att nuvarande praxis riskerar att underminera rättssäkerheten. Kulturprofiler som Alexander Bard efterlyser en grundlig översyn av lagstiftningen. Staten bär ett stort ansvar då regeringsformens löften om likhet inför lagen och skydd mot maktmissbruk inte uppfylls för alla medborgare. Samhällsgranskarna menar att flera lagar måste ses över för att säkerställa att ingen part – vare sig man eller kvinna – drabbas oproportionerligt.

Läs mer – Faktaruta

Regeringsformen och Rättssäkerhet

• Grundprinciper:
  Regeringsformen garanterar att alla medborgare ska behandlas lika inför lagen och att rättssäkerheten ska upprätthållas. Den slår fast att myndigheter måste agera rättvist, proportionerligt och med respekt för individens fri- och rättigheter.

Statistik från BRÅ – Sexbrottsdömda de senaste 10 åren

• Översikt:
  Enligt BRÅ har antalet intagna för sexualbrott under de senaste 10 åren legat på ett årligt genomsnitt om cirka 450 fall.
• Felaktighetsgrad:
  Samhällsgranskarna uppskattar, baserat på flertalet intervjuer, att mellan 30–35% av dessa intagna kan vara oskyldigt eller felaktigt dömda. Detta motsvarar ungefär 135–157 personer per år.
• Effekter efter samtyckeslagens införande (2018):
  Efter 2018 har antalet intagna ökat med cirka 25%, vilket förvärrar överbeläggningen i fängelserna. Uppgifter från Kriminalvården visar att denna överbeläggning hotar säkerheten både för de intagna och personalen.

Fängelseöverbeläggning och dess konsekvenser

• Säkerhetsrisker:
  Överbeläggningen i fängelserna innebär en risk för både fysiska och psykiska problem hos de intagna samt en ökad belastning på fängelsepersonalen.
• Långsiktiga effekter:
  Utöver den direkta påverkan på individernas liv, leder den ökade fängelsebeläggningen till att systemets möjlighet att rehabilitera de dömda minskar, vilket kan bidra till en ökad risk för återfall i kriminalitet.

Det är tydligt att denna utveckling kräver en omedelbar och seriös samhällsdiskussion om samtyckeslagen och rättssystemets tillämpning. Frågan kvarstår: Hur kan vi säkerställa att regeringsformens löften om rättssäkerhet och likhet inför lagen verkligen blir en verklighet för alla medborgare? Samhällsgranskarna efterlyser nu lagreformer som minskar risken för felaktiga domar och säkerställer att ingen ung mans framtid offras i ett system som inte längre lever upp till sina ideal.

MEN ÄR DETTA ALENAST ETT KVINNOPROBLEM ?
Det anser inte vi på Samhällsgranskarna då vi tagit del av mängder med ärenden som visar på raka motsatsen, och att detta istället är ett allmänt problem. Nedan ser vi kommentarer som bl.a finns i processmaterial som vi har tagit del av, där käranden är både kvinnor och män.

STÄM DEN JÄVELN !!
FÅR INTE JAG GÅRDEN SKALL INTE HAN HA DEN !!
VÅR ADVOKAT KOMMER ATT STÄMMA SKITEN UR DIG OCH SABBA ALLT !!
FÅR INTE JAG VÅRDNADEN SKALL JAG FIXA LVU PÅ BARNEN !!
RUINERA DEM, SÅ ATT SOCIALEN TAR DERAS BARN !!

Riksdagsledamoten Malin Danielsson (L) anser att både polisen och kriminalvården skall ha en egen tillsynsmyndghet enligt en Debattartikel i dagensjuridik.se. Detta är en åsikt som delas av SHGR, som dock anser att åtgärden inte är tillräcklig eftersom både polisen och kriminalvården redan är hårt eftersatta i arbetet med att följa lagstiftningen och därför krävs även interna åtgärder och omsruktrukturering i organisationerna för att få bort rötäggen, som oftast systematiskt åtsidosätter gripna och intagnas rättigheter.

Debattartkeln är publicerad i dagensjuridik den 22 juni 2023

Kriminalvården och Polisen har under en längre tid varit under lupp. JO larmade så sent som för ett par veckor sedan om ett ökat antal anmälningar mot Kriminalvården där långa häktningstider och intagnas rätt att rösta granskas. Riksrevisionen har nyligen kritiserat polisens användning av särskild händelse. Påskupploppen för ett drygt år sedan vittnar om andra brister. Trots detta är Polisen och Kriminalvården två centrala samhällsfunktioner som saknar en särskild tillsynsmyndighet.

Regeringen avsätter mer resurser än någonsin till rättsväsendet. Såväl långsiktigt förebyggande åtgärder inom socialtjänst och skola, som mer resurser till Polisen och skärpta straff är helt avgörande för att stävja gängkriminaliteten, men det är inte tillräckligt. Problem inom rättsväsendet måste åtgärdas systematiskt med hjälp utifrån. Därför vill Liberalerna att det inrättas en tillsynsmyndighet för Polisen och Kriminalvården.

Inom sjukvård och socialtjänst finns Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och för skolan finns Skolinspektionen. Dessa utövar tillsyn inom sina respektive områden. Tillsyn som både säkerställer att den enskildes rättigheter tillvaratas och att verksamheterna följer de lagar och regler som samhället fattat beslut om. Tillsyn som leder till att verksamheterna utvecklas och att eventuella missförhållande uppmärksammas.

En liknande tillsyn saknas för Kriminalvården och Polismyndigheten trots att dessa har omfattande befogenheter. En extern tillsyn av dessa myndigheter skulle bidra såväl till ökad effektivitet som stärkt rättssäkerhet. År 2015 presenterades en statlig utredning med samma slutsats. Sedan dess har flera instanser pekat på behovet av utveckling inom polisväsendet.

Riksrevisionen har i upprepande granskningar påvisat brister när det gäller hanteringen av såväl mängdbrottslighet som särskilda händelser. I en ny rapport av Brå framkommer att Polisens utredningsarbete vid dödligt våld i kriminell miljö behöver utvecklas och systematiseras. I en tid då gängkriminaliteten ökar, våldet blir allt råare och uppklaringsgraden av dessa brott är alltför låg krävs ytterligare insatser.  

En tillsynsmyndighet skulle också stärka medborgarnas rättigheter. Många av de som möter Polisen och Kriminalvården är exempelvis särskilt utsatta, som barn och unga, brottsoffer och anhöriga. Deras rättigheter kan också stärkas av inrättandet av en tillsynsmyndighet.

När de rättsvårdande myndigheterna dessutom får fler befogenheter, exempelvis hemlig avlysning, kameraövervakning och anonyma vittnen, krävs att det finns instanser som bevakar att enskildas rättigheter inte åsidosätts, vilket exempelvis sker när häktningstiderna blir orimliga. Idag är så finns få möjligheter för den som upplever att den utsatts för ett övertramp att få upprättelse.

En tillsynsmyndighet för Polisen och Kriminalvården kan bidra till att förbättra myndigheternas arbete och deras resultatuppföljning samtidigt som enskilda medborgares rättigheter säkerställs. Ska vi återupprätta rättsstaten på riktigt krävs det att rättsväsendet följs upp lika noggrant som andra viktiga politikområden.